Annons

Annons


Och barnen tycker jag är knäpp…

zlatan-taueringar

Kommer ni ihåg när jag skrev om konstnären som gör coola Zlatan-tavlor? När jag var i kontakt med honom tipsade han om att hans flickvän, Sandra Ahlman, också hade målat en Zlatan-tavla. Den på bilden ovan. Som föreställer Zlatans handled  där han har tatuerat in födelsedatum på sina familjemedlemmar och barn.

Och eftersom jag är som jag är så kunde jag bara inte låta bli att köpa den!

Just nu hänger den lite provisoriskt i sovrummet men vi flyttar i mars och då ska den få en bättre placering!

Äldsta dottern förstår humorn lite tror jag men yngsta dottern är ganska upprörd och tycker att jag får fortsätta ha den i sovrummet så att ingen annan ser den.

Vi får väl se var den hamnar till slut 😉

(13)
(0)

Annons

Hästen som lärde mig rida finns inte längre

furato-mcr

När man hänger mycket i ett stall med många lektionshästar blir man lite ”härdad” efter ett par år. Barnens favorithästar går i pension. Eller, i värsta fall, måste de avlivas av en eller annan anledning.

Det finns många hästar i stallet där vi spenderar mycket tid. Jag vet inte exakt hur många men minst 30 lektionshästar är det nog.

Den första hästen min dotter red, Boss (som jag verkligen gillade), har gått i pension. Och det finns även ett par andra favoriter som antingen pensionerats eller gått bort sedan mina barn började rida där.

Men idag fick jag ett riktigt tråkigt besked. Hästen som på fullt allvar är anledningen till att jag inte gav upp efter en ridlektion, utan som fick mig till att vilja fortsätta rida, finns inte mer.

Furato hette han. Och han var typ den största lektionshästen i stallet. Och den snällaste enligt mig.

Inte ett ljud när jag som nybörjare skulle få på honom alla grejer och kratsa och borsta och stoppa grejer i munnen på honom och gjorde allt bakvänt.

Inte en enda trotsig manöver trots att jag garanterat gjorde så många fel första gången jag red honom.

Bara kärlek och kel.

Min pappa tog också lektioner en termin för något år sedan och red Furato. Inget sammanfattar egentligen den hästen så bra som det min pappa sade en gång: Det är som att köra en bil.

För så enkelt var det. Furato visste liksom vad han hade på ryggen och anpassade sig efter det.

Varje gång jag är i stallet brukar jag prata en stund med Furato, kanske ge honom lite godis och kela med honom. Det som retar mig mest är att just i går gjorde jag inte det. Dottern red en häst som stod i en annan gång och jag gick inte ens förbi gången där han stod.

Jag som inte alls är hästmänniska från början, knappt nu heller, har i alla fall lärt mig att man säger något speciellt när hästar går bort. Jag tror att det är något med att galoppera vidare på evigt gröna ängar. Så nu hoppas jag att du gör det Furato – tack för att du lärde mig rida!

bild 2

 

 

(13)
(0)

Annons

Det här med att aldrig ge upp sina drömmar

ulf-claren-bok

Min pappa, Ulf Clarén, med sin bok.

Jag var på releasefest igår. Men inte vilken releasefest som helst. Utan min pappas fest när han släppte sin fösta bok!

När jag växte upp var både jag och min pappa barnsligt förtjusta i London (det är vi fortfarande). Och när min pappa bytte yrke och började jobba som journalist och jag började jobba som servitris i ung ålder så drömde vi om att flytta till London.

Jag skulle äga en pub eller servera på en pub (minns inte riktigt) på bottenplan och pappa skulle sitta i lägenheten på ovanvåningen och skriva böcker.

Nu blev det aldrig så men min pappa släppte aldrig drömmen om att bli författare.
Så efter jag vet inte hur många år på dagstidningen Sydsvenskan i Malmö slutade han för ett år sedan, bara 60 år ung. Och nu har han, tillsammans med Staffan Olander, skrivit och gett ut sin första bok!

Boken handlar om ”Piratdrottningen” Britt Wadner. En otroligt intressant historia om en kvinna som sände kommersiell radio med ”populär musik” på internationellt vatten mellan Sverige och Danmark (vilket hon bland annat hamnade i fängelse för). Dessutom hade hon näsa för vad som skulle bli populärt bland ungdomar och lyckades bland annat både ställa till med en konsert med Rolling Stones i Malmö och få Mick Jagger till att bo hemma hos henne och hjälpa henne med renoveringar.

Och hundra andra grejer. Som ni kan läsa i boken (här står det mer om boken).

Tyvärr lever inte Britt Wadner längre men på releasen av boken igår fick vi en videohälsning från hennes dotter och dessutom deltog en del människor som arbetade med Radio Syd på den tiden och även Britts advokat, numera en stilig äldre herre, som tydligen hade fullt upp med alla åtal mot ”Piratdrottningen”.

Grattis pappa till din första bok! Vad blir det nästa gång?

ulf-claren-staffan-olander

Pappa och Staffan Olander berättar roliga (och tråkiga) historier ur boken.

boksignering

Boksignering. På samma ställe där ”Berra” står och signerar böcker i pausen av Sällskapsresan på samma teater. Som ni kanske ser ;-)

kryddan-pettersson

Råkade få med själva ”Kryddan” Pettersson på bilden av kön till signeringen :-)

johanna-svan-fest

Jag med pappas bok.

bok

Jag kom över ett signerat ex! ;-)

radio-syd

I går, samtidigt som bokreleasen, var det 50 år sedan Radio syd tystnade.

 

(13)
(0)


Annons

Senaste från allas