Annons
Johannas bollplank

Jag har lärt mig att gilla julen!

19 december, 2014, 13:18

ljus

Jag vågar nästan inte säga det högt. Men ett tag gillade jag inte julen. Inte alls faktiskt. Jag vet inte varför, har bara svårt för när jag ”måste” göra en massa saker.

Men jag har tänkt om. Jag gillar myset, ledigheten, de tända ljusen, den goda maten, de mysiga morgnarna med barnen i soffan eller i min säng när vi tittar på julkalendern. Och så älskar jag att man äntligen har möjlighet att umgås utan en massa stress.

Jag och äldsta dottern brukar alltid köra några film-maraton kring jul, då ser vi alla filmer i rad från en ”serie” som vi verkligen gillar. Ofta blir det samma – haha. I år har vi redan tjuvstartat med Stjärnornas Krig, vi är i mitten av film nummer 5 av 6 nu. Sedan har vi bestämt oss för att dra igenom alla Harry Potter, alla Twilight och det som finns att tillgå när det gäller Hunger Games också. Vilket betyder att Göta kanal och Sällskapsresan får stå över denna julen :-)

Inte stressar jag heller (vilket annars är en av mina paradgrenar), alla klapparna är klara sedan ett tag tillbaka.

Sedan är det ju en massa skidor också, Tour de ski och annat kul. Visserligen ska mina barn rida 7 dagar under jullovet, och tävla en av dagarna, men det var lite lite trevligare tider på morgonen än förra året så jag överlever nog. ;-)

Vad finns det att inte gilla med julen liksom?

Det skulle kanske vara alla de där ”måste” då. Men nu är jag färdig med dem och tänker bara njuta av resten av spektaklet!

Här kommer en liten julsammanfattning i bilder!

God Jul till er alla!

Mina barn får små paket varje dag (eller varannan dag blir det ju, de får dela på en paket-kalender).

marsipanfigurer

Äldsta dottern vann en kurs i marsipanfigur-tillverkning på ICA Maxi! Så här fina figurer kom hon hem med :-)

Yngsta dottern och hennes kompisar har bakat pepparkakor och bjudit klassen på.

Om jag hade fått bestämma hur granen skulle se ut hade det blivit fler av dessa men…

julgran

… mina barn hade andra planer för årets gran :-)

julpynt

Inne på vår layotavdelning står årets finaste gran tror jag. De har nämligen tillvekat alla pynten av sidor från Allas :-)

 

Print Friendly and PDF

Annons

Jag. På en häst

16 december, 2014, 21:38

ridning för vuxna

Så fick min dotter äntligen upp mig på en häst.

Efter den helt fantastiska julshowen i stallet (Malmö Civila Ryttareförening) så fick alla barn som ville provrida ta en tur runt ridhuset. Men eftersom en av hästarna faktiskt var en häst, och inte en ponny, så frågade jag om vuxna också kunde få provrida. Glatt påhejad av dottern (som snabbt sprang och hämtade en hjälm i min storlek) så fick jag ok på det!

Min erfarenhet av ridning sträcker sig till några sportlovsaktiviteter i tonåren, en fantastisk ritt över berg och dalar i Skottland på 90-talet och en halvtimmes tur på en Islandshäst för typ 10 år sedan på en möhippa. Och så träffade jag Malin Baryard på en efterfest efter Melodifestivalen i vintras.

Det var väl det hela.

Och glöm aldrig första gången jag var i stallet hos MCR. Den pinsamma historien kan ni läsa HÄR »

Men. Jag är i stallet med mina barn minst tre gånger i veckan. Vilket innebär att jag ju faktiskt vet allt i teorin redan.

Hur man tar hand om hästen innan, hur man får igång den, hur man fixar ”rätt sittben”, vilken sida man ska ha spöet på, hur man håller tyglarna, att man ska ”ner med hälarna”, hur man tar en ”galoppfattning”. Och så vidare. Hur svårt kan det vara liksom?

Antagligen skitsvårt…

Jag behövde visserligen pall för att kunna svinga upp mig på hästen ovan, men alla garanterade att det såg jättebra ut (visst…) och samma sak ner (utan pall). De tyckte det såg ut som jag gjort det förr (visst…).

Men det var kul! Det är ganska nära att jag tar en nybörjarkurs nu tror jag. Det är bara två små saker som hindrat mig tidigare.

Tiderna passar aldrig mig. De gånger jag funderat på att ta en kurs har det alltid varit så att jag vet att jag kommer att missa typ 4 av 10 gånger och då känns det ju ganska meningslöst.

Priset.

Jag betalar i runda slängar 16.000 kronor om året för mina barn. Och så lite startavgifter i tävlingar, ridkläder, hjälmar, spön, ryktväskor, handskar, grimskaft, hyrning av hästar och så vidare…
Skulle jag också rida tillkommer antingen runt 2.000 för 10 gånger eller ca 9.000 kronor för ett år.

Vilket skulle innebära 25.000 kronor om året i ridlektioner. Det kostar så klart för stallen att ha hästar, jag säger inget om det, men det är ändå mycket pengar.

Men nu vill jag verkligen ta ett par ett lektioner själv (bra träning också har jag förstått) så jag ska försöka lösa båda mina problem på något sätt.

Just det. Bilden ovan. Jag klippte bort ledaren som leder mig. I skritt. Ett varv runt ridhuset. Får man ens kalla det ridning? ;-)

Print Friendly and PDF

Zlatan firar inte jul…

16 december, 2014, 16:09

Här i Malmö har vi ett lite speciellt sätt att julpynta. För går man i stan kan man springa på sådana här klistermärken :-)

zlatan

Print Friendly and PDF

Säg inget till chefen

12 december, 2014, 13:00

Var god stör ej. Viktiga arbetsuppgifter just nu ;-)

vinterstudion

Print Friendly and PDF

När bollen är rund och häxkitteln kokar

10 december, 2014, 20:07

MFF champions league

Vilket äventyr det har varit. Mitt hjärta och min hjärna har inte varit överens alla gånger under resans gång, men det har ju gått rätt bra ändå. Jag tror det blev 1-1 ungefär i den matchen.

Allt startade såklart redan förra hösten när MFF blev svenska mästare. Och då var jag ju glad bara för det liksom.
Sedan började tankarna på Europa att komma.
Champions League-kval. Vilka lag får vi möta?
Eller rättare sagt: Vilka lag kommer vi som bor i lilla Malmö få möjlighet att se på närmre håll än på Tipsextra på tv?

För att drömma om mer än ett par bra lag i kvalspelet, det kan man väl ändå inte göra?

Eller?

Vi vet ju alla vad som hände. Vi gick vidare från den ena rundan till den andra, hela Malmö blev stamkunder på Ticnet och började köpa biljetter på löpande band. Till och med min familj började intressera sig för fotboll.

Och så stod vi där en dag. Vi hade tagit oss till gruppspelet i den allra finaste fotbollsturneringen för klubblag. Ett svenskt lag för första gången på 14 år. Malmö FF.

Jag skriver ”vi”. Fast jag inte rört bollen, inte fyllt en vattenflaska, inte gett Åge några särskilda råd eller ens rört så mycket som ett grässtrå på Swedbank Stadion.

För MFF har hela tiden berömt oss andra. Vi. Vi i Malmö. Vi på arenan. Vi som stöttat och trott. Vi som köper biljetter, halsdukar, nappar, chips, korvar och jag vet inte allt med MFF-loggan på. Vi som skapade den numera kända ”häxkitteln” på Malmö New Stadium, som vår fotbollsarena ju heter på UEFA-språk.

Häxkitteln som fått lag, som är (Läs mer…)

Print Friendly and PDF

Supermetoden vecka 1 klar!

8 december, 2014, 20:21

Nu är jag färdig med min test av supermetoden!

Eller, det är jag ju egentligen inte. Men jag är färdig med den del som jag ska skriva om i tidningen. För att kunna berätta mer om resultatet får jag nog hålla på några veckor till. Minst.

I vilket fall som helst avslutade jag denna otroligt högintensiva vecka med 3 x 20 sekunder. Precis som vid de andra två träningstillfällena.

Denna gången blev det hopprep. Och kanske hade jag behövt öva lite innan. För det är väldigt svårt att köra högintensiv träning i 20 sekunder när man trasslar in sig i hopprepet var tredje sekund ;-)

Print Friendly and PDF

Supermetoden vecka 1, dag 4 och 5

5 december, 2014, 15:45

Jaha, vad ska jag skriva? Det var ju tre gånger i veckan det gällde med supermetoden.

Och jag tränade både måndag och onsdag. Vilket innebär att jag bara har en dag kvar denna veckan.

Känner mig faktiskt lite piggare. Sedan om det beror på supermetoden, att förkylningen gett med sig, att det är fredag eller den där halvtimmen i bastun i onsdags, det vet jag inte.

I dag har jag varit hos en av Allas fotografer, Charlotte T Strömwall, och fotograferats i lite träningskläder, och även i träningspositioner – så det blev nästan lite träning i dag också, faktiskt :-)

Nu laddar jag för de sista 3 x 20 sekunderna i morgon!

 

Print Friendly and PDF

Supermetoden vecka 1, dag 3

3 december, 2014, 20:25

Ännu mer träningsvärk i vaderna.

Så skulle man kunna sammanfatta hur det känns idag.

Fast jag inte tränade någonting i går.

Dagens 3 x 20 sekunder förlades till gymmet, rättare sagt på en motionscykel. Först lite uppvärmning på de ”snälla” maskinerna i cirkelgymmet och sedan 3 x 20 sekunders fullt ös på träningscykeln. Jag är ingen van cyklist och det var riktigt tufft kan jag säga. Jag riktigt kände hur bra mina blodfetter blev. Eller nåt.

Dessutom: 1 minuts högintensiv träning och en sedan en halvtimme i bastun. Kan det bli bättre?

Det här känns faktiskt som att det är en metod som passar mig. Bara träning tre gånger i veckan. Och bara en minut åt gången. Helt i min smak. Om det fungerar vill säga… Det är ju bara den lilla detaljen som återstår.

En gång kvar den här veckan – får se vad jag hittar på då!

Print Friendly and PDF

Supermetoden vecka 1, dag 2

2 december, 2014, 19:00

I går startade jag med Supermetoden.

Som alltså går ut på att träna högintensivt tre minuter i veckan för att få bättre kondition, bränna mer fett, bli mindre hungrig och jag vet inte allt.

3 x 20 sekunder ska det vara per gång. Av valfri träningsmetod, bara man får upp flåset rejält direkt.

I går valde jag att springa upp och ner för det nedersta trappsteget i en vansinnig fart, som på en step-bräda liksom.

Känslan idag?

Jodå, det känns väl okej. Antydan till träningsvärk i vaderna kanske. Det får bli en annan träningsform i nästa pass tror jag.

Om jag blev mindre hungrig bara efter det passet vet jag inte precis. Däremot kom jag på mig själv med att ha hoppat över eftermiddagskaffet utan att tänka på det.

Och så känns det lite konstigt att det bara ska vara 3 minuter (vid tre tillfällen) i veckan. När man väl bestämt sig vill man ju liksom verkligen komma igång.

Men det är ju skönt att ta det lugnt också. Och samla sig inför de tre högintensiva minuterna i morgon :-)

Print Friendly and PDF

Då ska vi se hur super denna supermetoden är…

1 december, 2014, 15:30

Jag är ju lite periodare när det gäller träning. Allt eller inget liksom.

Och efter en envis förkylning som jag släpade med mig hem från USA för en månad sedan har det blivit mest inget på den fronten.

Så fick jag frågan om jag ville testa en ny metod och skriva om det i tidningen. Supermetoden.

Det är författaren Michael Mosley (han som hittade på 5:2-dieten) som ger ut boken ”Träna 3 minuter i veckan” där han påstår att just 3 minuter i veckan räcker.

Enligt boken visar forskningsresultat att det är bättre att träna superkort och riktigt intensivt, än lugnt och länge. Fördelarna är bland annat dessa:

Konditionen övas upp snabbare.
Du bränner mer fett.
Blodfetterna sänks.
Syreupptagningsförmågan och insulinkänsligheten ökar.
Aptiten minskar och du äter automatiskt mindre.

Allt detta med bara 3 minuters träning i veckan! Dessutom bara fördelat på 20 sekunder åt gången! Det låter ju verkligen… super?

Klart jag ska testa! Jag börjar redan i kväll tror jag.

Kommer att studsa in på jobb i morgon med min nya superkondition :-)

Print Friendly and PDF

Nästa sida »