Annons
Johannas bollplank

Så mycket tid – så lite pengar

31 oktober, 2014, 20:44

Las Vegas

Glada tjejer i Vegas.

Det här med USA är lite märkligt.

Jag har alltid älskat att resa. Och har haft förmånen (läs: jobbat hårt och mycket och sparat pengar) att kunna resa mycket.

Men USA var aldrig med på min lista. Kan egentligen inte förklara varför. Men när jag var i 20-års-åldern var typ Asien hetare. Då skulle man backpacka och upptäcka öde öar i Thailand. Åka så långt bort som möjligt. Vara ”unik”.

Så jag gjorde Thailand ett par-tre gånger, reste runt själv i Australien, shoppade lite i Singapore, promenerade på muren i Kina. Och sånt.

Älskade varje sekund av det.

Så hamnade jag i USA för två år sedan. Roadtrip i Kalifornien. Inga förväntningar alls. Men någon gång måste ju en reseredaktör på en av Sveriges största veckotidningar ge sig på det också :)

Och.

Älskade varje sekund av det.

Ingen har väl missat att jag nyligen åkte tillbaka till USA? En resa som min väninna hade fixat, betalat och planerat in i minsta detalj.

Älskade varje sekund av det.

Det är något med USA helt enkelt. För det första är folk så himla trevliga. Även om det här med att de är rädda att bli stämda går lite till överdrift ibland… På menyerna står det exempelvis att det kan vara farligt att äta rått kött så om du beställer en blodig stek får du skylla dig själv om du blir sjuk. Och varje gång de tar emot pengar säger de högt hur mycket de fått så att det inte ska bli diskussioner om växeln…

Och sedan finns det hur mycket som helst att se och göra i USA. Och då pratar jag inte bara om outlet-shoppingen. ;-)

Jag tror faktiskt aldrig att sevärdheterna tar slut där.

Jag var exempelvis i Vegas i fyra dagar. Jag hann se typ 200 meter av ”strippen”. Bara ett par kilometer kvar då… Och jag som dessutom hade tänkt ligga vid poolen och ta det lugnt i just Vegas. Haha – VEM vill ligga vid en pool inne på ett hotellområde när man är i VEGAS? Inte jag i alla fall. Det kan jag göra på All inclusive-familje-semestrarna i Medelhavet tänker jag.

Sedan tänker jag:

Varför måste vi åka till Grekland/Spanien/Turkiet varje år. Vi kan väl åka till USA hela familjen nästa gång?

Ja, så gör vi!

Rutten planerades snabbt på telefonen under tiden dottern hade simträning (snacka om att vara en ”hemsk” förälder som inte tittade på när min dotter simmade fram och tillbaka och fram och tillbaka och tillbaka igen i en bassäng som hon gjort i 6 år nu…)

Klar med planering och rutt. Hem och börja kolla bokningar. Försöka övertala min man (som bott i Florida och spenderat mycket tid i Chicago) att det är just den här rutten (se nedan) vi vill göra. I maj hade det ju varit trevligt att åka känner jag. Inte farligt dyrt med flyg heller.

Nej, det är inte så dyrt med flyg (om man jämför med andra resor). Hotellen/motellen är ganska billiga också. Och att hyra bil och köpa bensin är ju också lite billigare än hemma om man säger så.

Men ändå. Fyra personer… Slutnotan ser ni nedan. Och då är inte mat och fickpengar inräknade… Så om jag inte vinner nåt på typ Lotto eller får väldigt fina födelsedagspresenter när jag fyller år i januari får nog den här resan vänta lite.

Men jag tänker genomföra den. En vacker dag.

Och älska varje sekund.

IMG_2549.JPG IMG_2407.JPG IMG_2207-0.JPG IMG_2505.JPG IMG_2304.JPG IMG_1964.JPG

 

Print Friendly and PDF

Annons

Mamma vill också leka

31 oktober, 2014, 11:37

marcus_rosenberg

Att dela ett intresse med sitt barn är himla kul. Speciellt när intresset handlar om fotboll.

Jag och yngsta dottern har gjort en deal i år. Hon brukar samla på Champions League-kort. Som hon, med vissa undantag, får betala själv eller önska sig vid jul och födelsedag.

I år betalar jag. Mot att jag får alla dubbletter jag vill ha. Det låter väl som en bra deal?

I veckan var vi och köpte startpaketet och fick en massa trevliga kort redan från början.

Vi sneglade lite på den coola adventskalendern också men det var lite dyrt tyckte jag. Ända tills dagen efter – då kunde jag inte låta bli att köpa den också :-)

Zlatan fotbollskort Champions_league_kalender

 

 

Print Friendly and PDF

Vila i frid Klas Ingesson

30 oktober, 2014, 13:15

Det kom lite som en chock att Klas Ingesson hade gått bort.

Jag visste ju såklart att han var sjuk men jag trodde ändå att han hade det under kontroll. Tydligen ville han inte att någon, förutom de allra närmsta, skulle veta.

Så sorgligt. Och så orättvist och bara en hemsk och dum sjukdom.

Vila i frid Klas. Lär nu de andra änglarna att spela riktigt bra fotboll.

 

Print Friendly and PDF

Guldfirande i Malmö!

27 oktober, 2014, 22:07

MFF sm-guld

Det är lika magiskt varje gång. Och nu börjar vi ju bli bortskämda med att få SM-guld i fotboll lite då och då här i Malmö. Både för damer och för herrar.

Jag har inte varit någon flitig besökare på Swedbank Stadion i år, det ska erkännas. Fyra-fem matcher har det väl blivit.

Men ett guldfirande på hemmaplan är ju svårt att motstå så i sista stund packade jag in dottern i bilen och begav mig iväg.

Drygt 13.000 andra MFF:are var också på plats. Och EN person som hejade på Brommapojkarna. Det var faktiskt ganska sött. Och efter slutsignalen gick Brommapojkarna bort till sin supporter och applåderade honom. Jag tror det låg en matchtröja från Brommapojkarnas Segerström, som så tragiskt gick bort för ett tag sedan, också där. Ihop med en MFF-halsduk. Spelarna, och supportern, fick (nästan) lika mycket applåder som MFF fick vid vid slutsignalen. Så det var god stämning i alla fall.

Ångrar inte alls att jag åkte dit faktiskt :)

Inte så mycket för själva matchen, det var väl varken så där speciellt välspelat eller spännande.

Temperaturen kunde jag också varit utan. Alla som gapar efter att vi ska spela Allsvenskan höst till vår kan lägga ner. Brrr.

Middagen bestående av två kokta korvar med kalla bröd och en flaska mineralvatten utan kolsyra var kanske inte heller kvällens höjdpunkt om man säger så.

Men det var värt alltihop för att få stå där på slutet och hylla Sveriges bästa lag. Igen.

Ingen himmel är så blå som min.

Malmö ff mål

Ser ni bollen i mitten? Sekunden efter jag tog denna bilden var bollen i mål :-)

IMG_2538.JPG

Mästarna firades med fyrverkerier och lite drygt 13000 personer stannade kvar för att hylla laget, ledarna och tränarna.

Åge ledde sin trupp runt planen.

IMG_2534.JPG IMG_2540.JPG

Print Friendly and PDF

Det är tur att jag redan har ett jobb…

23 oktober, 2014, 13:00

poledancing_vegas

Vår instruktör hade inga problem att snurra runt stängen utan att röra marken…

Att dansa poledancing är verkligen inte lätt. Det krävs hur mycket övning som helst. Helst ska man nog dessutom vara född med akrobatiska gener och kunskaper för att klara av det utan att se ut som en stel pinne…

Det blev jag varse när jag och mina väninnor tog en kurs i Las Vegas i lördags.

Poledancing finns numer som en träningsform. Och jag kan garantera att det är bra träning. Jag har fortfarande träningsvärk…

Så länge vi bara skulle röra oss med olika danssteg runt stången gick det väl okej. Det var när jag skulle börja snurra runt i ljusets hastighet samtidigt som jag böjde mig bakåt och hade ett ben upp och ett ben ner, eller snurra med benen runt stången utan att röra marken (haha), som jag började inse hur mycket vår instruktör nog hade tränat på detta. Det är verkligen inget man bara gör sådär för att det ser kul ut.

Men vi hade väldigt kul! Det finns (tyvärr?) ett par bildbevis också, se nedan ;-)

bild bild[1]

Print Friendly and PDF

På Yoga med delfiner i Las Vegas!

22 oktober, 2014, 20:08

delfiner_busar

På Hotel Mirage i Las Vegas finns något väldigt unikt. Man kan ta en yogaklass i sällskap av delfiner.

I vanliga fall är jag inte glad för delfiner (eller andra djur) i fångenskap. Men just dessa delfiner är delfiner som Sigfried och Roy räddat från hemska förhållanden och som, enligt instruktören, inte hade klarat av att placeras ut i det fria igen.

Vi var på plats på hotellet redan vid 7 på morgonen och började med kaffe och lite frukost inne på deras spa. Sedan hämtade yoga-instruktören oss och vi fick en privat visning av Sigfried och Roys Secret Garden och bekanta oss lite med delfinerna.

Sedan gick vi ner i ett rum under bassängerna för att göra vår yoga. I rummet fanns tre stora fönster ut mot delfinernas bassänger. Och enligt instruktören är detta en win-win-situation. Vi människor mår bra av att vara nära delfiner, det sätter igång produktionen av lyckohormon ordentligt. Och undersökningar visar att delfinerna gillar yoga-ställningar och mår bra av att se oss göra dessa.

Hur det är med den saken vet jag inte men delfinerna var i alla fall väldigt intresserade av oss, de tittade på allt vi gjorde och busade utanför fönsterna.

Det kändes nästan som att det var jag som var i en bur och dagens attraktion, istället för tvärtom :-)

Och det var liiite svårt att koncentrera sig på själva yogan. Det fanns ju så mycket annat att titta på. Men det var helt okej, instruktören var van vid det om man säger så :-)

secret_garden_mirage_vegas

Secret Garden på hotel Mirage i Vegas.

spa_las_vegas

Mysigt spa.

yoga_delfiner_las_vegas

Yoga-rummet.

yoga_med_delfiner

Nyfikna delfiner.

delfiner delfin_las_vegas delfin

 

 

Print Friendly and PDF

Kan man vara starstruck på en restaurang?

22 oktober, 2014, 5:21

Gordon_ramsey_Planet_hollywood

Att äta på Gordon Ramseys restaurang var en av alla höjdpunkter i Las Vegas.

Jag brukar titta på Gordons tv-program och har alltid drömt om att få äta på en av hans restauranger. När vi var på väg till Vegas kom jag på att jag läst någonstans att han hade en (eller flera?) restauranger där. Men jag tänkte att det var så dyrt att jag nog fick skippa det ändå.

Men i fredags när vi vandrade runt lite på måfå på ”The Strip” hittade vi Gordon Ramseys restaurang ”BURGR” inne på hotellet Planet Hollywood. Efter 30 minuters väntetid fick vi bord. Och inte var det farligt dyrt heller.

Som namnet kanske antyder så serveras det hamburgare här. I alla dess former, och med ursprung från olika länder. Jag valde en ”American”. Mest för att det kändes dumt att ta en ”European”. 13 dollar kostade den. Fast egentligen kostar ju ingenting det som står i prislistor eller på menyer i USA. Utan momsen ska läggas på. Efter 10 dagar i USA vet jag fortfarande inte riktigt hur mycket det är, tror dessutom att det är olika i olika delstater vilket kan förklara min förvirring eftersom vi var i totalt åtta delstater.

Sedan är det obligatoriskt att lägga till 20 % dricks också. I bland. För ibland är den redan inräknad. Ni förstår förvirringen?

Nåja, vi rundar av burgaren till 15-16 dollar någonting, vilket är runt 120 kr. Vilket jag tyckte var superbilligt för att få äta på Gordons restaurang!

Och gott var det såklart också.
Utan tvekan den bästa burgaren jag ätit!

Tyvärr lade min kamera i telefonen av just då (den kanske blev lite starstruck den också) så det blev ingen bild på burgaren men man kan ana den på en av bilderna nedan.

Gordon ramsey meny

Menyn.

Gordon Ramsey restaurang

Jag och min burgare näst längst ut till vänster.

Gordon_ramsey_Las_Vegas

Så glad jag blev när jag såg denna skylten utanför Planet Hollywood :-)

Gordon_ramsey_burger

 

 

 

Print Friendly and PDF

Hälsningar från Las Vegas

18 oktober, 2014, 5:41

Ber om ursäkt för den sena uppdateringen. I onsdags lovade jag ju att återkomma i torsdags. Och då hände det. Inget internet. Vilket förvånar mig mycket med tanke på var jag är…

I torsdags nådde vi alltså vår slutstation. Och då var det dags för en ny delstat igen. Delstat nummer sju på denna resan (åtta om vi räknar med den ofrivilliga övernattningen i Minneapolis, Minnesota) är Nevada och där ligger…

… Las Vegas!

Här ska vi spendera våra sista dagar innan vi åker hem igen.

Men på vår väg mot Vegas stannade vi till i Williams på Route 66. Här har tiden stannat på lite olika eror på 1900-talet.

Bland annat var vi inne på en klassisk 60-tals-diner.

Huset där vi sedan åt lunch och testade lokala viner hade en lång historia.

1904 låg en ”drug store” där, strax efter blev det en saloon där det varit många blodiga upplevelser mellan cowboys och därefter blev det en Texaco-bensinstation. Och numera är det alltså en restaurang och bar.
Men de gamla bebsinpumparna finns kvar på uteserveringen.

Vi stannade även i Seligman, en liten söt by som sägs vara förebild för staden där bilarna bor i filmen ”Bilar”.

Sedan var det alltså dags för Vegas!

Efter en promenad och en öl på helt galna Fremont Street, i downtown Vegas, där vårt nuvarande hotell ligger (vi ska flytta i dag) begav vi oss till en väldigt speciell Italiensk restaurang. Som inte är helt lätt att hitta om man inte vet att den finns. Och det är inte helt lätt att ta sig in heller…

Jag kan avslöja att den har ett tema.
Men jag vill inte avslöja mer här, för då förstör jag överraskningen om ni ska dit. Men ni kan säkert gissa när ni ser bilderna nedan :) En häftig upplevelse!

Efter middagen körde vi en tur och tittade på alla hotell här i Vegas. Jösses, vilka byggnader. Pyramid, Eiffeltorn, Frihetsgudinnan, kanalerna i Venedig. Och så vidare.

Sånt man bara ser på film. Och nu är jag här.

Det finns ju ett och annat kasino också här om man säger så. Svårt att missa liksom.

Och jag spelade på två ställen. Totalt spelade jag för (Läs mer…)

Print Friendly and PDF

Route 66, Grand Canyon och skogsbrand

16 oktober, 2014, 7:20

I dag begav vi oss från Gallup, New Mexico, ut på Route 66 och in i Arizona.

(Alla bilder längre ner)

Själva Route 66 är lite svår att följa om man säger så, i alla fall just där vi åkte. Eftersom vägen är i så dåligt skick långa sträckor så är den avstängd och man måste ta motorvägen.

Så det är inte helt lätt att hitta. Gps:en hade också dålig koll – den är ju helt ointresserad av sevärdheter och vill bara att man ska ta snabbaste vägen.

Men genom staden Holbroke (med reservation för stavningen) kan man i alla fall köra en längre sträcka. Bland annat stannade vi till och tittade på coola Wigwam Motel som är känt bland annat för att det förekommer i filmen Bilar.

Samtidigt som det är roligt att se Route 66, där företagen gjorde allt för att synas mest, så är det sorgligt att se att nästan allting har fått slå igen.
Sedan motorvägarna byggdes på 70- och 80-talen är det nästan ingen som tar Route 66 längre och därför blir den gamla populära nöjesvägen genom USA mer och mer som en spökväg.

Vår väg på Route 66 och motorvägen gick mot…

Grand Canyon!

I solnedgång.

Jösses vad mäktigt!

Att det var stort, och djupt, visste jag. Att det var SÅ stort och djupt hade jag inte kunnat föreställa mig.

Ni som läste gårdagens blogginlägg vet att höjder inte riktigt är min grej.

Men här blev jag så hänförd att jag kunde gå ända fram till räcket och bara stå och njuta av den fantastiska utsikten. Och vandra längs Grand Canyon.

Ända tills räcket helt plötsligt försvann! Och man kunde gå ut på klipporna utan räcke – helt galet!

Så om ni undrar vem som stod 10 meter från kanten och njöt av utsikten så var det bara jag :)

På vägen från Grand Canyon stannade vi på ett fantastiskt Steakhouse för middag.

Vi var först lite nervösa för det rasade en skogsbrand rakt över gatan och det var (Läs mer…)

Print Friendly and PDF

Bergsklättring, två delstater och filmstjärnor

15 oktober, 2014, 6:31

I dag åkte vi till Utah!

(Bilder längst ner som vanligt)

Första stoppet var Arches national park där vi tittade på fantastiska formationer som naturen skapat av sandsten.

Vi hade bestämt oss för att se den mest kända bågen. Tur och retur skulle det vara 4,8 km att promenera. Inte så farligt ju.

Hahaha. Ingen upplysning någonstans om att de första 2 km var rakt uppför ett berg. Utan stigar. Med stup på sidan.

I ökenklimat.

Om man bortser från att stup inte är min starka sida, i alla fall inte när jag är nära dem.

Och även bortser från att jag inte hade så mycket vatten med mig.

Och bortser lite från att min kondition är lite sådär.

Om vi bortser från det så var det en trevlig vandring med fantastiska vyer.

Tyvärr var jag lite… typ… skräckslagen på toppen så jag klarade inte av att gå ner till bågen. Och jag stannade inte så länge heller utan det blev ett snabbis kan man säga.

Efter en snabb lunch i staden Moab gav vi oss ut på vägarna igen.

Och in i nästa delstat – New Mexico!

Jag har tappat räkningen lite nu men om vi bortser från när flygbolagen flög oss kors och tvärs över USA i fredags och lördags så tror jag detta var delstat nummer 5.

Dagens resa slutade i staden Gallup, som ligger längs Route 66. Det var mörkt och sent när vi kom så vi åkte direkt till hotellet, El Rancho.

Ett lite speciellt hotell. Eftersom det spelades in många filmer här i området förr så har alla (Läs mer…)

Print Friendly and PDF

Nästa sida »