Annons
Annons

Senaste

The twilight zone möter Twin Peaks

Helt plötsligt befann vi oss i en skräckfilm. Och den verkade aldrig ta slut…

I torsdags eftermiddag, efter en väldigt varm, solig och härlig dag längs kusten på highway 1 letade vi upp en stad lite norrut där vi tänkte att vi kunde spendera natten.

Annons

Enligt gps:en på mobilen skulle det ta ungefär två timmar att köra dit och konstigt nog verkade det inte finnas några städer någonstans på vägen dit?

Efter ett tag: slingrande bergsvägar. Riktigt slingrande bergsvägar. Högre och högre upp. Och det blev mörkare och mörkare. Dimma. Mer dimma. Vi såg bara ett par meter framför bilen.

Berg och skog på ena sidan. Stup rakt ner på andra sidan. Varningsskyltar överallt. Varning för stup. Varning för fallande stenar. Varning för skarpa kurvor. Varning för branta backar. Varning för smala vägar.

Helt mörkt. Nästan inga andra bilar.

Det gick en timme. Det gick nån halvtimme till.

Den enda radiostation vi fick in spelade nån instrumental Twin Peaks-musik eller pratde om olika dimensioner…
Helt plötsligt dog gps:en. Ingen täckning. Ingen täckning på mobiltelefonerna. Och nödtelefonerna som finns längs alla vägar här i Kalifornien lyste med sin frånvaro. Inte en enda såg vi. Till slut fick vi inte in en enda radiostation.

Just när bensinen höll på att ta slut dök det upp ett tankställe mitt i ingenting och vi tankade (väldigt dyr) bensin i dimman och körde vidare. Högre och högre upp…

Helt plötsligt dök det upp två personer från ingenstans och viftade med ficklampor på vägen. Vid det här laget var vi så uppskärrade att vi under ett par sekunder funderade på att bara köra förbi dem, de kanske är rånare?
Då såg vi en bil som hade voltat rakt in i bergsväggen!
Vi stannade och sprang dit. I bilen satt en man, upp och ner, med bältet på. Och från bilen rann det olja eller bensin. Och det var mörkt och dimmigt. Och ingen hade någon täckning på sin telefon.

Vår amerikanske vän S fick ut mannen ur bilen. Mannen var såklart chockad men verkade lyckligtvis fysiskt oskadd. Vi fick veta att det fanns en ”resort” i närheten så vi erbjöd oss att köra dit och ringa efter hjälp.

”Resorten” var ett trähus med tillhörande stugor mitt i ingenting. Vi bara väntade på att den tomma gungstolen på verandan skulle börja gunga av sig själv… Men det var fullt med folk i restaurangen och vi ringde efter hjälp.
När vi skulle köra upptäckte vi först att vi parkerat utanför stuga nummer 13 och sedan hade två bilar parkerat så att de blockerade utfarten så att vi inte kom ut! Men vi backade och gav oss ut på den slingriga bergsvägen igen.

Klockan var kring tio, eller halv elva, och när vi fick syn på ytterligare ett trähus mitt i ingenting tvekade vi inte en sekund. Vi fick mat och på baksidan fanns det en stor camping där folk hade tänt eldar och festade för fullt.

Efter ytterligare en timme kom vi äntligen ner från berget och bort från dimman. Vi tog in på det första motellet vi såg kan jag säga…

Men det var verkligen ett äventyr! Och jag är helt övertygad om att Big sur, som de utspridda husen på beget kallas, är en väldigt vacker plats. I dagsljus! 🙂

20121023-001939.jpg

En bensinstation mitt ute i ingenting...

 

20121023-002013.jpg

20121023-002042.jpg

20121023-002126.jpg

LÄS OCKSÅ

(11)
(0)



Annons


Annons

Senaste från allas