Varför blir man sportintresserad?

Många undrar var jag fått mitt stora sportintresse från. Jag brukar svara: från mina föräldrar. Men skulle mina föräldrar höra detta nekar de direkt… Min pappa hävdar att han inte alls har varit eller är speciellt intresserad av sport. Min mamma kan visserligen titta på sport med ganska stor inlevelse ibland men hon vill nog inte heller skylla på sig själv när det gäller mitt nästan osunda sportintressse (som såklart hade varit lite mer sunt om jag hade utövat sporterna själv, inte bara sett dem på teve )

Men som barn är det vissa händelser som etsar sig fast, och stannar i minnet för resten av livet. Jag tänkte dela med mig av några sådana glada sportminnen här så kan ni själva säga vad ni tror.

1. Jag har många positiva minnen från Malmö Stadion i slutet av 70-talet och början av 80-talet (jag var mellan 4 och 7 år ungefär). Jag och min pappa tittade på MFF under deras senaste storhetstid. Pappa köpte en MFF-flagga till mig och hade med sig varm ckoklad i en termos. När det var kallt ute hade vi sittunderlag med oss. Pappa kände Magnus Andersson som spelade i MFF så vid något tillfälle fick jag komma ner i ”underjorden” under stadion, där spelargångar och omklädningsrum fanns. Innan matcherna tetades mamma och pappa lite, mamma höll nämligen på Öster (hur är det möjligt?).

2. Eftersom pappa kände Magnus Andersson så fick jag en ”läderkula” med alla MFF-spelares autografer på (jag tror det var -79 eller -80). Pappa sade alltid till mig att inte glömma ta in bollen från gården på kvällen men som femåring glömmer man ju lätt saker och en morgon var bollen borta. Vilket jag fortfarande är ganska ledsen för…

3. På helgerna minns jag hur min mamma drog filten över huvudet när hon satt i soffan och tittade på när Ingemar Stenmark skulle åka skidor.

4. Min mamma spelade handboll många år i Korpen och jag var ofta med och tittade.

5. Pappa och några kompisar tippade på Stryktipset ihop (de gör de fortfarande tror jag) och på lördagarna stod ofta Tipsextra på hemma, där man kunde höra det klassiska ”plinget” när något lag gjort mål.

6. Jag tävlade i simning i många år och mina föräldrar stöttade mig helhjärtat och satt på läktaren så fort det var tävling.

Så jag måste nog ändå säga att min barndom och mina föräldrar verkligen gett mig en liten skjuts in i sportens fantastiska värld (och det tackar jag dem för!) Visserligen är min pappa väldigt musikalisk och jag växte upp med mycket musik och sång omkring mig, ändå är jag nästan tondöv, så allt sätter sig tydligen inte .

Varför är du intresserad av sport? Berätta!

4Tweet