Annons
Annons


Vad ska jag med Zlatans autograf till?

Till slut fick jag tag i Zlatans autograf...

Är det pinsamt att be om autografer? Det tycker i alla fall min man.

När jag var tonåring samlade jag på autografer. Av alla slag. Min autografsamling innehåller verkligen allt möjligt. Bland annat från artister och tevekändisar (Glöm aldrig att jag har en autograf från tjejen som spelade sjöjungfru i ”Solstollarna” som sändes typ 1985. Magdalena nånting. Vem var hon? Och vad gör hon idag? I min jakt efter denna viktiga information ramlade jag över Helena Seger som tydligen också var med i programmet. Hennes autograf har jag dock inte. Bara hennes mans :-)).

Och så har jag från en massa sportprofiler så klart. Lite blandad kvalitet på prestationerna här med, det ska erkännas…

Till problemet. Jag har inte kunnat sluta. Varje gång jag träffar en kändis (mest inom sporten nuförtiden) rycker det i hela kroppen och jag vill be om en autograf. Lite tokigt. Vad ska man egentligen med dem till?

Grejen är att mina nära och kära inte alltid uppskattar detta. Inga namn nämnda men min man är ju inte så himla intresserad av sport. Typ. Och vi hade inte varit ihop så väldigt länge när vi satt på en restaurang i Malmö och hade en mysig middag. In kom Zlatan med två kompisar.
Helt instinktivt började jag leta i handväskan efter papper och penna och resa mig upp. Min man stoppade mig bestämt och förklarade allvarligt att han tänkte lämna restaurangen om jag gick fram och bad om en autograf. Under den långa diskussion som följde angående lämpligheten i mitt uppträdande reste sig ett gäng vinglada kvinnor i medelåldern upp och stegade fram till Zlatan för att få autografer. Jag såg min chans och rusade snabbt upp och ställde mig i ”kön”. Och fick min autograf.

Men det finns undantag i min autografjakt. Och det är om jag kommer för ”nära” kändisarna. Exempelvis var jag på en liten fest med Bon Jovi på 90-talet. När jag skulle gå hem kunde jag inte komma för mig att be om autografer efter att ha suttit och pratat med killarna i flera timmar… Då tyckte till och med jag att det kändes pinsamt…

Nedan följer ett litet axplock ut min sport-autografsamling.

Javisst ja – min man stannade kvar på restaurangen. Fast jag betedde mig så olämpligt. 😉

Martin Dahlin och Jonas Thern träffade jag när jag spelade i MFF.

Pekka Lindmark under tiden i MIF. Minns att jag fick denna när jag träffade honom i Folkets park i Malmö.

Jag lagade gröt åt Gunde Svan när han bodde på Savoy i Malmö. Som tack fick jag en autograf 🙂

Jag och min dotter träffade Glenn i en mataffär. Dottern fattade ingenting förrän jag sa att det var som Zlatan fast för längesen. Kanske lite överdrivet men hon fattade grejen i alla fall 🙂

Carl Lewis träffade jag på en MAI-gala för många, många år sedan.

Vinprovning med Kajsa Bergkvist förra året.

Mattias Asper en sen natt på en nattklubb i Malmö...

Och Patrik Sjöbergs har jag ju redan visat er (här).

Trevlig helg!

LÄS OCKSÅ

(15)
(0)



Annons

  • Dan Nilsson

    Om det hade varit pinsamt att be om autograf fast man har passerat tonåren så hade inte jag haft autograferna från Svenne&Lotta och från Ingo. Det var min far som fick dom. Han var 65 när det hände.
    Så fortsätt du att få tag i autografer.

  • Johanna

    Ja, det får jag nog göra. Kan ju inte låta bli 😉

  • Pingback: Mitt liv som Paparazzo | Johanna()

  • Pingback: Hon fick träffa Messi! | Johanna()


Annons

Senaste från allas