Annons
Annons


En hemlighet som tål att bevaras…

Jag bär på en hemlighet. Men säg inget till min man.
I måndags kväll när jag satt och tittade på andra åket i slalom ställde sig min man (som vanligt) bredvid soffan och sade (som vanligt):

”Jag förstår inte vad det är som är så intressant med detta – varför tittar du på det?”

Och jag svarade (som vanligt):

”Det är spännande och roligt, kul att jämföra tider och heja på svenskarna”

När han hade gått försökte jag ändå tänka mig in i hans situation. Och jag lyckades. För jag kom på att jag ju faktiskt inte tycker om att titta på alla sporter. Bandy, både ute och inne, får ni mig aldrig till att sitta ner och titta på till exempel. Och kampsporter måste upp på OS-nivå och med svenskt deltagande för att jag ska spendera tid på det. Konstsim och konståkning är två andra sporter jag klarar mig utan. Och så vidare.

Så på ett sätt kan jag verkligen förstå min man. För det måste ju vara samma sak som om han satt och tittade på en elitseriematch mellan Bollnäs och Sandviken i bandy. Gäsp. Då hade jag nog reagerat på samma sätt. Kanske ;-).

Så nu ska jag försöka vara lite mer förstående när han suckar över mitt ständiga sporttittande. Men säg inget till honom är du snäll, då kommer jag att få höra det i tid och otid :-).

LÄS OCKSÅ

(1)
(0)



Annons

  • Micke B

    Jag har gjort en spaning…

    Det finns inte så många kvinnor som är lika intresserade av sport som du. Jag tycker mig då se ett mönster att ni påfallande ofta hittar män som är ganska ointresserade av sporttittande medan vi sportgala män ”får dras” med idrottsointresserade partners. Har du någon bra förklaring till detta fenomen? 🙂

  • Johanna

    Haha Micke B, så är det kanske :-). Jag har ingen riktigt bra teori. Opposites attract? Sen kan jag ju säga att ibland är det tur att jag och min man inte är lika sporttokiga, tänk vad svårt det hade varit att fixa barnvakt för att gå på fotboll exempelvis? 😉


Annons

Senaste från allas